Sista, skälvande dygnet av juli

En alldeles hygglig högsommarmånad detta år med tanke på sol och värme. För ovanlighetens skull har juli varit torr - så torr att jag har behövt vattna för att rädda slokande Astilbe m. fl. fukttörstande växter. Men, det ser ut att vädrets makter nu har ändrat kurs och idag är andra dagen med regn.

En del växter har verkligen levt upp i torkan och det är bl. a. solbruden som tycks ha gillat läget. Aldrig har jag sett den stråla så glad och stadig som i år. Men, rötterna är i lerblandad jord så att det är själva ovandelen som har gillat torkan. Har matchat växtstödet med blomfärgen ;-)Sortnamnet är 'Indian Summer' och inte det som jag undrar på bilden.

Integrifolia-klematis 'Hedda' skulle väl det svenska namnet lyda på denna rabattklematis. Har skrivit det vetenskapliga namnet på två olika sätt på de två bilderna. Översta bildens namn har jag tagit från SKUD och den andra från någon firma som säljer plantan. SKUD är den jag litar på när det gäller växtnamn.
Den behöver stöd för att inte falla och då är en perennrabatt med stadig, tät plantering av perenner och prydnadsgräs ett perfekt ställe. Blommar länge och rikligt och som brukligt för klematis får den vackra, dekorativa fröställningar.

En del prydnadslökar blommar nu. Dagglöken med namnsorter har sin tid nu. Här en färgmix som är ovanlig. Jag är väldigt förtjust i dessa. Har haft det lilla beståndet i "evigheter" och den förökar sig mycket sparsamt. I år får jag ta tillvara på fröer och försöka så nya plantor själv.

Vilken tur att novemberkaktusen inte kan almanackan, för att den får gärna fortsätta att blomma resten av sommaren, till november ;-)!

Trädgården är så mycket mer än gräva och rensa, Inget kan få mig att bli så lugn som att sysselsätta mig med något onödigt...här lite vatten på ett fat och små hjärtan som "ser upp till" blommande rosenblund.

Dagen har blivit kortare. Snart lyser stjärnspäckade augustihimlen över tilltagande mörker. Dags att öka mysfaktorn och tända ljus i trädgården.

                      Ha det gott och tack för titten!

Höråsens Plantskola

       Vilka förväntningar
        är rimliga av ett plantskolebesök?

Kan man förvänta sig en totalupplevelse? Att det ska vara vackert, välskött, stort utbud även av växter som jag inte hittar på Blomsterlandet? Kanske fina krukor plus annat lite unikt trädgårdpynt? En visningsträdgård med annorlunda växtval och inspirerande installationer? Bra service, trevligt bemötande och kunnig personal? Inga blygsamma förväntningar precis. En dröm för besökaren, men då blir väl priserna på växter därefter? Min förväntning normalt är att det ska finnas ett stort urval av spännande växter och kunnig personal när det gäller en privatägd plantskola. Allt därutöver är ett plus.
Igår "hamnade" maken och jag i ett nästan overkligt vackert Plantskoleparadis. Där fanns ALLT! Även priserna var "normala" och som Trädgårdsamatör 10% rabatt! 
Att orka och vilja satsa i dagens läge på en bransch som är så hårt konkurrensutsatt av stora gardencenterkedjor är imponerande. Bakom en sådan satsning måste finnas en passionerad visionär och växtälskare. Plantskolan heter

Höråsens Plantskola i Tvååker.

Gillar också presentationen av både medarbetare och ägare:

VI SOM ARBETAR PÅ HÖRÅSENS PLANTSKOLA
Tillsammans har vi en bred kunskap och lång erfarenhet inom det gröna!
 

Hasse Nilsson Trädgårdsmästare och ägare av plantskolan sedan 1986.…………….
Marie Lütz…Trädgårdsmästare…….
Viktoria Johansson Trädgårdsmästare, trädgårdsdesigner, florist………….
Susanne Ivarsson Trädgårdsbutik och kassa. ……….
Sara Gustavsson Trädgårdsmästare: anläggning och skötsel……..
Christel Andersson Trädgårdsmästare: trädgårdsrådgivning…….
Christel Wittzell Trädgårdsbutik och kassa……

På detta sätt blir det inte en anonym plantskola utan det ger en personlig och välkomnande känsla av ansvarstagande och äkta engagemang. Och jag, som en kund med den lilla plånboken blir ändå "underhållen" av trevligt trädgårdsprat.Vi kommer definitivt att besöka den igen och ha med oss fika - det enda som jag saknade igår. Hade det funnits ett fik där inne skulle vi stannat ännu längre...men, som sagt, det går utmärkt att ta med sig eget. Sittplatser fanns det gott om:-)
Här följer en liten bildkavalkad från vårt besök. 
Från visningsträdgården med många små rum:

Från plantskolan

 
 
 

  

Anders blev förälskad i rosen 'Mini Eden Rose'...(på bilden hemma)

 ...och jag i några onödiga kottar och i en 

liten lerkruka ;-)
Varför gör man egentligen ett så här långt inlägg från en plantskola? Inte är det för pengarna - det blir inga. Men, jag vill lyfta fram något som är bra i en bransch som annars håller på att tas över av kapitalstarka kedjor med exakt samma utbud i varenda affär. Titta på Plantagen, t.ex. Där tvingas man gå kringelikrokvägar för att komma till utegården. Och, det är exakt likadant i alla Plantagenaffärer kring Göteborg. Allt för att du som konsument ska frestas att köpa annat än vad du tänkte dig från början. En, i mina ögon, trist och fantasilös koncept som är dessutom dyr ifall du inte har turen på någon av deras ständiga reor.
          Är du på vägarna runt Halland gör ett besök här!
Ha med dig fika för du vill stanna där länge:-)!

                          Ha det gott!

           

      Äntligen har jag fått till det
         tycker jag själv 
Hyllan framför Triumfbågen har äntligen fått den tyngd som behövs för  att proportionerna ska bli rätt. Alla arrangemang jag har provat hittills har känts plottriga.
Det otroliga är att denna urna har jag haft rätt länge men inte tänkt att den skulle passa här. Den har känts för stor. Idag bestämde jag mig ändå för att prova. Den är helt rätt här och jag känner som om jag skulle fått högvinsten. Nu kan jag lämna just den här platsen och koncentrera mig på något annat ställe som behöver städas eller piffas upp. Antagligen har jag allt jag behöver hemma - bara att börja rota igen!

På tal om gult...

Ha det gott!

Bilder i moll

och i...

...dur

                Gula rabatter från Botaniskas entré.

                    
                            Ha det gott!

 Vattnet i min damm

-en livsmiljö för många levande arter, både djur och växter.
Det är något alldeles speciellt att sitta en solig sommardag och se och lyssna på vattenlivet. Rätt som det är sitter en liten groda på näckrosbladet. Eller hör jag plaskandet av en smidig storgorda som slinker ner i djupet. En gång såg jag hur snoken simmade i dammen efter lunchmål. Vattensalamandrar har hittat sitt boende här och olika sländor leker över dammens mörka vatten för att landa i ett grässtrå och sitta blixtstilla i ”evigheter”. Min damm är mörk och outgrundlig. Precis så som jag ville den gången då maken fick till uppgift att gräva i den leriga jorden en djup skogstjärn. 80 centimeter djup blev den innan berget tog emot.  4-5 kvm yta och många tusen kubikmeter vatten.

Idag sitter inga grodor på näckrosbladen. Sländorna håller sig också "hemma" denna regniga dag. Ett lätt regn som många avundas.

Jag bor i ett område där det finns rätt gott om små sjöar och dammen fyller jag med sjövatten. Lyckan  att tillhöra en liten miljarddels promille av mänskligheten med tillgång till massor av färskvatten är förstås en ynnest och den direkta orsaken till att jag ville flytta in på området.

Desto svårare att leva sig in i hur det skulle vara att leva med vattenbrist. Att man inte självklart får ut vatten ur kranen. Men, det är ett svårt ämne att skriva om.  Man kan lätt låta "moralistisk" eller  någon som leker besserwisser. Så är det förstås inte. Jag är bara orolig när det gäller framtiden.
Jag är inte särskilt bra på att spara vatten själv eftersom vi har egen djupborrad brunn och alltid vatten. Brunnen har aldrig sinat. Vi har också mycket nederbörd och då är det inte det första man tänker på att vattenbristen är akut på många håll. Nej, jag är mer orolig över mediernas felaktiga fokusering på vad som är ett hotande samhällsproblem, både inom landet och globalt..
Att inse att det stora hotet inte är flyktingarna  som söker asyl utan att  det stora hotet är att vattnet håller på att bli en bristvara. . Hoppas att de inte är våra barnbarnsbarn som måste bli klimatflyktingar…!

Läs gärna GunillaTeckenbergs inlägg om vatten. Det var Gunillas inlägg som inspirerade mig till detta inlägg. Läs också  romanen som fått fantastiska recensioner,  om när vattnet blir en bristvara. Boken är skriven av en finsk debutant Emmi Itäranta, Minnet av vatten. Läs även GP:s recension

Att påminnas om att vi lever i ett förstadium av global färskvattenbrist (på sina håll har det gått längre en till förstadiet) är förstås inte så lustfylld läsning, men kanske du som läser mitt inlägg skänker en tanke av stor tacksamhet över att vi ännu lever i tider då det är bara att öppna vattenkranen eller som jag, som kan ha flera tusen kubik vatten i en lustfylld damm i min privata lilla oas.

                                                                Ha det  gott! Tack för titten!

                         Växten berättar ofta själv
                                                         vad den vill ha.

Här ska jag ge exempel på några med specifika behov från min trädgård. Dessa ord är ingen "lag" utan bygger endast på egna reflektioner, som har sin grund i egna erfarenheter och lite studier i form av floror eller dylikt. Det finns säkert många som hävdar något annat.
För att lyckas med en del lite ovanligare växter krävs lite förkunskaper - ändå tycker jag att det inte är så lätt alla gånger. Att tolka till exempel vad en alpin äng är eller en rasbrant kräver kanske att man varit där själv och sett hur jorden eller ljuset ser ut. Eller hur årsklimatet är. 
Men, av varje misslyckande lär man sig något. Och varje lyckad plantering gör en salig...,-)

Druvfläder. Giftiga, vackra bär. Bladen gula som unga. Blir limegröna sedan och till slut "vanligt" gröna. Vet inte sortnamnet, antagligen något på '..Aurea...'. Egentligen är den en buske, men som jag brukar göra med buskar har jag stammat upp den till ett träd.
Bladfärgen indikerar halvskugga tycker jag. Då behåller de längre sin gula bladfärg.

Convolvulus boissieri

"Silverkudde" är ett inofficiellt namn på denna låga, silverbladiga

vinda från Sydeuropas höga berg. Min är köpt som C.boissieri

men den kan lika gärna vara C. suendermannii. Kan inte riktigt se skillnaden. De silvriga bladen indikerar full sol. Den växer på bredden med jordstam. Denna typ av rötter kräver inget tjockt jordlager utan klarar sig på tunn och mager grund.

 Taggig bergvallmo har naturligtvis taggarna som skydd mot betande djur och skadeinsekter. Men, de kan också ha funktionen av fukthållare.Regndropparna fastnar i bladen tack vare taggarna. 
Har känt med bara händer hur vassa de är och jag kan tala om att de är supervassa! Likväl käkar en spansk skogssnigel upp en planta på nolltid. Fattar inte hur det är möjligt. Därför har jag ögonen på dessa jämt och ständigt. Att få njuta av vildinsamlade fröns blommor som har sin hemvist på andra sidan jorden, på över 3000 meters höjd, känns extra märkvärdigt. 
Här är det lite knepigare att läsa av behoven. Bladen är tunna blombladen likaså. Bladrosetten är snarare  ljusgrön än mörk. Därför tror jag att den vill ha mer skuggigt än soligt och platsen , där den kommer ifrån är kylig och fuktig: Alltså norrsidan borde funka bäst. Just denna art är det svårt att hitta information om, men hittade till slut en reseberättelse om Flora  of  The Mountains of Yunnan där även ett par bilder på denna art fanns med. Av bilderna kunde jag läsa av att grusblandad lera på sluttande mark verkar vara en bra jordmiljö. Själv har jag inte den där branta sluttningen, men resten stämmer någorlunda. Min ambition är att de ska fröså sig spontant. Håll tummarna. Av någon outgrundlig anledning tycker jag allra bäst om dessa taggiga bergvallmon. Andra är förstås också fina med just dessa berör mig!

Min hjärtformade "sammetskudde" är allt annat än mjuk. Den är hård som sten med sammetsörngott.
Formen talar om att stekande sol och hårda vindar är inget problem. De håriga, hårt packade, silverfärgade bladen är som en pansar mot vädrets makter och förhindrar effektivt avdunsting. Gröndelen sitter som ett lock över rötterna som behöver ha ständig tillgång till fukt. Detta håriga, grågröna "lock" håller rötterna även svala. 
Arten är en släkting  till vår egen förgätmigej, vilket syns tydligt i blommorna. Den har sitt ursprung på Nya Zeelands höga berg.

Sammanfattningsvis: Varje växt har utvecklats till en överlevare på sitt specifika habitat. Kan man skapa något liknande i sin trädgård ökar chansen att kunna odla även växter som anses "svåra". Det kallar jag inte för "pjosk" utan att ge växten en ärlig chans att utvecklas och frodas - inte bara överleva. Och, det är klart, vill man inte ha något "besvär" alls så skaffar man växter som naturligt trivs i den myllan man har. Fingervisning om vilka arter som trivs ger ogräsen.

Hoppas att någon har glädje av mitt inlägg. Jag besvarar hellre uppkomna frågor än skriver ett ännu längre inlägg.

                 Ha det gott och tack för titten!